Jag kallar mig entusiast!

Foto: Magnus B Andersson.

Mitt Legointresse är stort. Jättestort. Jag är gift med Lego kan jag säga. Jag har i alla fall delat tandborste med mitt Lego. I och för sig av misstag men i alla fall. En uttjänt tandborste jag använt för att skrubba begagnat Lego med blev en mörk kväll visst min tandborste igen… Bortsett från den fadäsen kan jag varmt rekommendera tandborste till att tvätta gammalt lego med. Jag har idag femtio års erfarenhet av livet som det heter, och över tio års erfarenhet av Lego som vuxen. Min familj består utöver katten, av frun och ett barn, en son på snart fem år. Sjuksköterska är min yrkesprofession och jag arbetar idag på ett stort akutsjukhus. Det är ofta stressigt på jobb och det är ”många bollar i luften” som man säger och då är Legot en skön avkoppling. Fotografering är ett annat stort intresse för mig och under 90-talet var jag aktiv i olika fotoklubbar. Där fick jag också lära mig grunderna inom fotografering med systemkamera. På den tiden med 135mm-film i kameran som, vilket kanske är en nyhet för några, behövde framkallas innan man kunde få ut pappersbilder på det som fotograferats… Senare började jag också på en kurs i medborgarjournalistik i Malmö för att bejaka mitt intresse för journalistik. Alla dessa tre grenar sammanflätades därefter smidigt när jag förenade intressena i en egen hemsida jag gett namnet Bricksway.

Jag bygger en Legomodell, fotograferar den och skriver några rader om det hela. Ibland kompletterat med bilder från verkligheten, originalet så att säga. Hemsidan har nu funnits i över fem år och för den som orkar finns det hundratals inlägg att fördjupa sig i. Syftet med sidan är underhållning och inspiration och den är skriven på svenska. Flera sidor finns redan som listar alla utgivna set och varje liten del som ingår så att göra likadant vore meningslöst. Jag hade som ambition ett publicera något från alla produktionslinjer men det är orealistiskt. I alla fall för tillfället. Ett par saker som brukar framstå som gemensamt bland alla samlare/byggare är behovet av tid, plats och pengar. Därför har jag begränsat min bevakning till teman som intresserar mig personligen, eller undantagsvis har ett stort kollektivt intresse. I takt med att Lego har blivit dyrare att köpa och mitt intresseområde i sig är stort har t.ex. Angry Bird, Overwatch och Monkey King strukits från min lista. Den sistnämnda trots att jag är ett barn från 70-talet och älskade den ursprungliga Monkey King. En annan favorit var Stålmusen… Bland licensierade set är mitt intresse stort för Star Wars OCH harry Potter. I detta finns en inbyggd konflikt enligt ovan, (tid, plats och pengar) då SW UCS Cantinan, dito Hogwarts och Diagongränden lockar. Samtidigt har mitt intresse för Technic kraftigt ökat i takt med att modellerna blivit mer estetiskt tilltalande, så Sián står på min önskelista. Ja, ni förstår vad jag menar.

Jag vill att Lego skall betyda något för mig. Rebellerna står för frihet och rättvisa! Tidig mosaik.


– Den som kan glädjas åt det lilla har mycket att glädjas åt, sa min bästa vän. Jag kan glädjas med alla er som berättar att ni som vuxen precis skaffat ert första Legoset, köpt er första begagnade lot eller grävt fram ert gamla barndomslego. Så började det nämligen för mig. Min väns bar ”fyllde Lego” och jag med barndomens glädjefyllda Legostunder i minnet köpte givetvis Lego som födelsedagspresent och julklapp. Som konsekvens av vad jag givit fick jag också snällt följa upp det hela genom att hjälpa till att bygga. Den känslan, ett ord för det, är glädje. Den glädjen bar jag inom mig när jag kom hem igen till min egen kammare och grävde fram mitt barndoms Lego. Evigt tacksam för att det sparats i generationer, eller i alla fall överlevt tre yngre syskon. Skicket var bedrövligt med repor och bitmärke men det blev ändå min inkörsport. Intresserad av att se hur utvecklingen gått följde snart nyköp av motsvarande legoset från barndomen. En brandbil från 70-talet jämfördes med en ny från närmsta affär och så vidare. Saknade bitar från barndomslegot gjorde att jag ökade min söksfär utanför Tradera och hittade så småningom Swebrick. Ett forum för vuxna Legobyggare, för dig som hittat tillbaka där jag gick med oktober 2010. Plötslig var jag inte ensam i världen om att intressera mig för Lego som vuxen, en AFOL (Adult Fan Of Lego), vilket jag först trodde. Genom Swebrick har det blivit otaliga legoträffar och stora utställningar genom åren. Den första träffen IRL var i Eskilstuna för tio år sedan, där jag också träffade Fredrik för fösta gången, som senare startade Klossbutiken och har arrangerat Klossfestivalen flera gånger.

Sjöholma kallade jag min Legostad. Arkivbild.

Mitt Legointresse fördjupas hela tiden och jag kallar mig själv Legoentusiast. Mitt vuxna jag kan fascineras av en fin Legomodell av idag samtidigt som mitt nostalgiska barnjag kan drömma mig tillbaka till timmar i sträck på golvet bland utspridda Legobitar överallt. Samma entusiasm kände jag inför möjligheten att få återuppleva samma känsla igen när TV-serien Lego Masters visade sig komma till Sverige. Redan för kanske två år sedan svarade jag på en förfrågan om intresset fanns bland svenska AFOLs för att medverka och för drygt ett år sedan öppnades det för ansökan till TV-programmet på riktigt. Jag var snabb med att skicka in en ansökan och jag gick vidare i uttagningsprocessen. Tillsammans med Jimmy åkte vi upp till Stockholm för Casting tillsammans med Sveriges elit bland Legobyggare. Det var en kall och lite bister januarimorgon när vi gick den korta promenaden från hotellet till produktionsbolagets studio. I den stora studion var allt avskalat och väggarna var svarta. Man hade precis avslutat inspelningens av Sveriges Mästerkock i studion fick vi veta. Vi var på helig mark. Under förmiddagen skulle den första utgallringen ske och tävlingsnerverna gick på högvarv. Vårt mål var att fokusera på en deltävling i taget, tills vi tagit oss till final, eller i värsta fall inte. Första delmålet var att klara oss kvar till eftermiddagen.

Som första gren gällde det att bygga snabbast. Den grenen vann Jimmy och jag. Produktionsbolaget kallade oss internt lag grön, förstår inte varför (ironi), men det kan ha att göra med våra lagtröjor. Nästa gren var att bygga fritt under typ två timmar och därefter lunch. Lättade gick vi vidare till sista gallringen, där vi under knappt fyra timmar skulle bygga fritt men med ett förutbestämt inslag. Mer än så kan jag inte berätta då hela proceduren omges av sträng sekretess. När nu deltagarna till programmet är offentligt och jag inte är en av dom detta året bygger jag i stället vidare i min kammare. Ett reportage och tre notiser i månaden blir det, numera med undantag för jul och sommarsemester, innan var det året runt.

Per-Olof Rhodin(c)2020.

Jimmy, samlare med bred repertoar.

Jag är en 40-årig nygift tvåbarnsfar, hantverkare sedan 20 år tillbaka. Jag är en mångsysslare när det kommer till hobbies, vissa intressen kommer och går i  perioder. Jag har och i vissa fall har haft, ett vurmande för brädspel, serietidnings-samlande, rollspel, retro tv-spel och i viss mån anime.

Legot har varit en aktiv hobby sedan hösten 2013, det började med att sambon hade  pratat om en husbil i lego som hon hade när hon var liten. När jag sedan var i en affär så fick jag syn på en nyare husbil o tänkte att det kunde ju
 vara kul. Kom hem med den och i väntan på sambons hemkomst så rotade jag fram mitt gamla lego från barndomen. Jag började sorterar och återuppbygga mina gamla set. När det var gjort så fanns det fortfarande ett sug kvar efter mer legopillande.

Kort därefter köpte jag min första begagnade lego lot på en loppis. Sedan eskalerade det ganska fort efter det, köpte vårat första modulhus i december det året, Cinema Palace. Skulle nog hävda att det är min favoritserie av officiella set.

Enskilt favoritset är ett gammalt Universal Building set 722, som jag hade stor glädje av när jag var runt 10 år.

Just nu har det byggts på fyra stycken toppdekorationer till lika många bröllopstårtor. Det skall vara viktiga händelser ur mitt och sambons gemensamma liv.
Efter det projektet så blir det nog en egen MOC, får se om det blir ett klassiskt 
riddartema eller om det kanske blir en 80-tals stadsbild.
-Får se vad jag kan locka med frun på, avslutar Jimmy.

För Bricksway.
Foto: Per-Olof Rhodin (c)2020.

Slöingeprofilen stadsplanerar legostaden Lazytown.

Jag heter Mikael Malmqvist 41 år, Gift med Jamie och bor i en villa i Heberg med 4 katter samt en häst men han bor i ett stall utanför Åkulla bokskogar. Jobbar som Servicetekniker på 4evergreen. Är glad och klurig person som tycker om att lösa problem. Mitt nick som jag använder är Mullemannen.

Jag bygger mest City, där jag kan vara stadsplanerare, arkitekt, tycker om att få in roliga små scener i min stad. Staden heter Lazytown (Slöinge). Under åren har staden utvecklats, mer lego har köpts och byggtekniker har förbättrats.

Jag startade att bygga med lego i vuxen ålder 2006 när jag plockade hem min lillebrors och mitt lego från mammas vind för att mest se vad som fanns.

Från början innan jag gick med i Swebrick (2016) så satte jag mest ihop färdiga set som jag satte ihop med väg och bildade en stad. Efter min första utställning på Halmstad Bibliotek, och det tack vare att jag lärde känna Henrik Blycker Persson som bjöd med mig till detta eventet, började jag bygga mer efter eget huvud och detta har utvecklats mer och mer under åren.

Officiella favoritsetet som har funnits med under alla dessa åren i min stad måste vara Pizza corner med busstopp och den gula bussen. (City corner 7641 från 2009, senare som nyutgåva 60031 från 2013).

Jag bygger vidare på min stad och utvecklar hela tiden och förbereder inför utställningar under 2021, säger Mikael.

Foto och textredigering; Per-Olof Rhodin (c)2020

Se Mikaels resa med Lazytown här.

Hot Rod hett i sommar

Hot Rod av fabrikat HIGHBOY från år 2009. Automatväxlad, bensindriven med motoreffekt på 169 kW.

Hot Rod är ursprungligen en benämning på en ombyggd amerikansk öppen bil, så kallade roadsters, tillverkade innan år 1949. Begreppet används numera mer brett och innefattar då även täckta vagnar, bilar tillverkade så sent som 1969 eller rentav icke-amerikanska bilmärken. En Hot Rod är dock alltid ombyggd. Det var Hot Rod-trenden som inspirerade biltillverkarna i Detroit att börja utveckla och sälja muskelbilar.

B-modell av Technic set nr 42093.

Hot Rod-kulturen uppstod i USA åren efter andra världskrigets slut. Amerikanska soldater hade sett små, lätta och snabba sportbilar från MGFerrari, och Morgan i Europa. Dessa bilar erbjöd goda prestanda och mycket körglädje, och väl hemma i USA började hemvändande krigsveteraner att modifiera gamla bilar för att efterlikna dessa egenskaper.[1] Ursprungligen var det vanligaste utgångsobjektet gamla T-Fordar, som fanns i riklig mängd runt om i landet. För att erhålla bättre prestanda genom reducerad vikt demonterades karossdelar som ansågs ”onödiga”, exempelvis skärmarna och motorhuven. Hjulupphängningen modifierades, modernare bromsar monterades och den fyrcylindriga originalmotorn trimmades.

En Hot Rod från 2006 uppställd på Landeryds tågdagar. Bilen är automatväxlad med en motoreffekt på 149 kW och drivs med bensin.

Efter T-fordarna kom A-Fordarna att hamna i rodbyggarnas fokus. Dessa var tyngre, men betydligt mer robusta konstruktioner, egenskaper som kom väl till pass då V8:or började bli allt vanligare och påfrestningen på chassina därmed allt påtagligare. Den första bilen som masstillverkades med V8 från fabrik var Ford av 1932 års modell. Den var ett naturligt val för Hot Rod-folket, och många anser att 1932 års roadster från Ford är den ultimata utgångspunkten för ett Hot Rod-bygge!

Foto: Per-Olof Rhodin(c)2020.
Text i urval från wikipedia.

Fler bilder på Hot Rod i Technic.

Starka tillsammans!

Maktmissbruk, korruption och övervåld kan aldrig tillåtas få övertag. Upplopp, skadegörelse och våld kan å andra sidan inte heller försvaras av det förstnämnda. Jag kan därmed fördöma mordet på George Floyd samtidigt som jag fördömer dom extrema motreaktionerna. Rasism är aldrig okej i någon form och övervåldet som ledde till döden för George Floyd är tragiskt. Jag står således upp för allas lika värde. Poliser är också människor, fädrar och mödrar. Enskilda polisers rasistiska handlingar i tjänsten måste naturligtvis stävjas. Det var polisingripandet mot George Floyd i Minneapolis den 25 maj som blev startpunkten för de världsomfattande protesterna mot rasism och polisbrutalitet. ”polisen har en central roll i arbetet för att säkerställa respekten för människors grundläggande fri- och rättigheter. För att polisen ska kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt krävs att den åtnjuter ett starkt förtroende hos allmänheten. Det är därför centralt att polisen utför sitt arbete på ett sätt som inte diskriminerar eller upplevs som diskriminerande”(1).

Från ett tidigare reportage. Poliser med förstärkningsvapen.


Jag var 22 år när nyheterna om polismisshandeln av Rodney King kablades ut över världen. ”Kravallerna i Los Angeles pågick 29 april-4 maj 1992 och bröt ut som en reaktion på att fyra polismän, tre vita och en med latinamerikansk bakgrund, frikändes från anklagelser om misshandel och tjänstefel i samband med det våldsamma gripandet av Rodney King, en svart man på permission. Gripandets senare del filmades av en amatörvideofotograf och fick stor uppmärksamhet. Den friande domen, som förkunnades av en huvudsakligen vit jury, uppfattades av många som rasistisk. Det redan spända läget urartade, och kravaller utbröt. Femtiotre människor dödades, över 2 300 skadades och 8 000 personer greps till följd av kravallerna”(2).

Jag är uppväxt i en tid då det fanns kvarterspoliser och polisbilarna var svart- och vita. Jag inser att mycket har hänt sedan dess men fortfarande vill jag tro att poliserna vill gott. Innan ”RAKEL” tog över hade radiobilarna, ja dom kallades så, (polisbilarna alltså) ett anropsprefix som började på SH följt av länsbokstav och individnummer på tre siffror. SH stod då för Swedish Help, till exempel SHM123, där M stod för f.d. Malmöhus län. Ambulanser och brandbilars prefix stod vid samma tid för Swedish Danger SD, t.ex. SDL123, där L stod för f.d. Kristianstad län.

Protester mot orättvisor är naturligtvis inget nytt och har i just rasismfrågan en anfader i Martin Luther King, känd för sitt tal i Washington 1963 och sitt uttalande ”-I have a dream” ”År 1964 blev King, den då yngsta personen att motta Nobels fredspris för sitt arbete att avsluta rassegregering och rasdiskriminering genom civil olydnad och andra fredliga medel. Där utökade han amerikanska värden genom visionen om ett samhälle som behandlade människor utifrån helheten av ens karaktär ”(3) Från  1970 genomfördes i Sverige ”blåljusreformen” vilket innebar att de röda och gula ljusen ersattes med roterande blåljus och 2005 beslöt Rikspolisstyrelsen att införa dagens högreflekterande märkning på polisbilarna i blått och gult, det så kallade Battenburgmönstret” (4).

Nyligen var en par polisenheter samlade i ett annars lugnt område och det väckte så klart min uppmärksamhet. Två bilar lämnade platsen och jag tog min fyraåriga son med mig för att på avstånd titta på den sista kvarvarande polisbilen. Jag kunde se att en polis talade i telefon och vi fortsatte titta på avstånd. Dörren öppnades plötsligt och en kvinnlig polis med långt brunt hår och snälla ögon kom ut till oss. Fastän att hon var mitt emellan två uppdrag tog hon sig tid att prata med min son och mig. När hon sedan släppte ut sin tjänstehund för att han skulle få hälsa på schäfern var vår lycka gjord. Hon frågade min son vad han ville bli när han blev stor och hon föreslog att han skulle bli polis. Innan vi skildes åt överlämnade hon en nalle till honom. I svåra tider för vårt samhälle tänker jag på detta mötet och påminns om att poliser också är människor. Lösningen på missförhållande är kommunikation och ömsesidig respekt.

En viktig skillnad i vårt samhälle idag är den ”ringarna på vattnet effekt” som protesterna får. ”En rad amerikanska företag har de senaste dagarna öppet tagit ställning på sociala medier mot polisbrutalitet och rasdiskriminering. stora företag som Walt Disney, Nike, Levi Strauss och Netflix går officiellt ut och säger sin mening. Streamingtjänstbolaget Netflix publicerade ett uttalande på sitt twitterkonto som spreds i stora kretsar och snabbt fick över en miljon gillanden.”(5) Tidigare har vi sett artister öppet ta ställning i andra politiska frågor. LEGO tar också ställning. ”I ett syfte att visa respekt för de människor som demonstrerar efter George Floyds död väljer nu den danska leksaksjätten Lego att tillfälligt plocka bort mer än 30-tal figurer från sina digitala reklamkampanjer, skriver CNBC.

Bland annat tas poliser, brottslingar och utryckningsfordon bort och även en modell av Vita huset försvinner tillfälligt.” (6) LEGO går sedan ytterligare ett steg och säger “There is no place for racism in our society … Our mission is to inspire and develop the builders of tomorrow, and that includes inspiring them to be tolerant, inclusive and kind. We stand with the black community against racism and inequality. There is much to do. We will donate $4 million to organizations dedicated to supporting black children and educating all children about racial equality,”(7)

Tillsamman är vi starka.

Text och foto: Per-Olof Rhodin(c)2020.

1. 2017 Civil Rights Defenders Förord till RAS-/ETNISK PROFILERING I SVERIGE
https://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.361560.1513162298!/menu/standard/file/CRD-5600-Rapport_Slumpvis-utvald_final.pdf

2. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kravallerna_i_Los_Angeles_1992

3 https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther_King

4. https://sv.wikipedia.org/wiki/Polisfordon_i_Sverige

5. https://www.dn.se/ekonomi/usa-foretag-tar-stallning-mot-polisbrutalitet/

6 https://omniekonomi.se/lego-plockar-tillfalligt-bort-figurer-efter-floyds-dod/a/GGkzR9

7 https://www.facebook.com/LEGOSverige/

Viktigt på riktigt II

Som blodgivare hjälper du till att rädda andra människors liv och hälsa. Bor du långt ifrån en blodgivarcentral kan du lämna blod på en mobil enhet som den här blodgivartrailern. I Sverige behövs i snitt en blodpåse i minuten, dygnet runt, året runt. Omkring 100 000 människor behöver få blod varje år. Blodet används till exempel vid cancerbehandlingar, förlossningar, olyckor och operationer. Blod kan inte ersättas på konstgjord väg och därför är blodgivarens insats livsviktig för många människor.

Blodgivartrailern på plats i en mindre ort för att ta emot blodgivare. För den som har långt till en blodgivarcentral är det en bra lösning att kunna lämna blod hemmavid med jämna mellanrum.

Själva blodgivningen tar mellan 5 och 10 minuter och hela besöket tar cirka 30-45 minuter.

I dag lever tusentals människor tack vare alla blodgivare. Som blodgivare hjälper du till att rädda människors liv.

Jag är blodgivare och blodgivarambassadör. Bricksway hjälper till att får fler att lämna blod genom marknadsföring vid våra event.

Text: Blodgivarcentralerna

Foto: Per-Olof Rhodin (c)2020 (Detta är en re-post från 2019 med nya bilder)

FIAT Nuova 500

Creator: Expert: Traffic: setnr 10271
Year Released: 2020

Den 11 juli 1899, i Turin, etableras företaget Fiat: Fabbrica Italiana Automobili Torino.
Samma år började produktionen och lanseringen av den första Fiatbilen, Fiat 3½ HP. Fiats första sporttävling var 1901 med 8 HP och 12 HP. År 1911 vann Fiat S61 1908 Grand Prix i Amerika. År 1936 föddes Fiat 500 A Topolino som betyder ”liten mus” och är det italienska namnet för Disneys Musse Pigg. Vid den tiden var det den minsta massproducerade bilen i världen. Förfadern i ekonominbilssektorn producerades för att svara på den ekonomiska krisen som drabbade Italien strax efter andra världskrigets början. Den heter ”Topolino”, på grund av sin lilla storlek och form. 1957 kom den nya 500, kallad Nuova, som var en utvecklad version av den revolutionära föregångaren 500 Topolino och var utformad för att svara på behovet av en bil som var både ekonomisk och praktisk.
https://www.fiat.se/

Nuova 500 introducerades i juli 1957. Den var avsedd att konkurrera med de mikrobilar som var populära i Europa under 1950-talet. Den tekniska uppbyggnaden följde den större 600-modellen, med svansmotorsjälvbärande kaross med självmordsdörrar och individuell hjulupphängning runt om, men mekaniken var enklare, med luftkyld tvåcylindrig motor på 13 hk och osynkroniserad växellåda. Bilen sålde sämre än förväntat och redan till höstens bilsalong i Turin uppdaterades 500:n. Den ursprungliga versionen kallades nu 500 Economica och såldes till ett reducerat pris. Sedan tillkom 500 Normale med bättre utrustning, som öppningsbara fönster i dörrarna och ett riktigt baksäte. Bägge modellerna fick en starkare motor på 15 hk. 1958 kom 500 Sport, med en något större och starkare motor.”

Fiat 500 1.2 Panorama (glastak) av årsmodell 2017. Växellådan är manuell och motorn är på 69hk och drivs med bensin. https://www.holmgrensbil.se/

1960 kom den uppdaterade 500 D, med den större motorn från Sport-versionen. I juni 1965 kom 500 F, med framhängda dörrar. 1968 kompletterades programmet med den 500 L, eller Lusso, med modifierad interiör med ny instrumentbräda och större stötfångare. Den sista versionen blev 500 R från 1972. R-versionen fick den större motorn från efterträdaren Fiat 126 och såldes som en billig instegsmodell parallellt med 126:an fram till sommaren 1975. 500 Giardiniera: 1960 kom kombiversionen 500 Giardiniera. För att förstora bagageutrymmet förlängdes hjulbasen en decimeter och motorn monterades liggande horisontellt under golvet. Från 1966 byggdes Giardinieran av Autobianchi och tillverkningen fortsatte fram till 1977.”

Fiat 500C 1.2 halvkombi av årsmodell 2011. Växellådan är manuell och motorn är på 69hk och drivs med bensin. Arkivbild.

Faktatext från svenska wikipedia där inget annat anges.

Foto: Per-Olof Rhodin (c)2020.

Se även Volkswagen Beetle.

Mikael gav Technic ”luft under vingarna”!

Jag heter Mikael Bertilsson och går under forumsnick Mortil eller M.B Technic på sociala medier. Jobbar till vardags med Folier och Solfilm i Jönköping. Gillar svåra utmaningar och inte rädd för större projekt eller utmanande uppdrag. Har en fantastisk sambo och 3 underbara hundar. Rätt lättsam och lugn men långsint och stönig. Teknikintresserad och gillar pyssla.

Hur började du med LEGO och när?

Tror det var runt 2016 som jag började bygga Lego igen.  Blev av en slump efter en riktigt hektisk period av arbete och jag köpte Volvo lastaren 42030 för att ha nått göra under helgen och sen var jag fast.
Sen att min syster och jag började rota igenom vårat gamla lego när hon och hennes familj var på besök gjorde ju saken inte bättre.

Vilka områden inom LEGO intresserar dig och varför?

Jag gillar tekniska lösningar, saker som rör på sig och att bygga saker stabilt så det faktiskt går leka med. Jag brukar alltid försöka få till mekaniken först och sen försöka bygga ett skal utanpå.  Vilket medför att man ibland måste revidera och ändra om vissa saker vilket kan dra ut på byggtiden rejält.

Vad bygger du på just nu?

Just nu bygger jag på flera olika saker.
Bland annat försöker jag avsluta min Helikoptersamling med en riktig bjässe i samma skala som dom övriga helikoptrarna nämligen 1:27 (så nära det går där) Det är Ryska Mi-26 Halo som är världens största transporthelikopter.  Tanken var att låta den gå i färgkombon Rött vitt Grått. Så förhoppningsvis får man ihop det.
Har nyligen avslutat två Artillerivagnar och håller på med den nya svenska Granatkastarbandvagnen. Men det som har tagit absolut mest tid just nu är ändå det mini Communitybuild som vi håller på med som har tema Rymdresor i vår tid .

Det innebär inte bara maffiga raketer utan även tekniken runt om. Vilket är givet eftersom jag verkligen gillar hitta och bygga tekniska lösningar på saker.

Förhoppningsvis kommer vi kunna utvidga CBt med ännu mer grejer och coola lösningar.  Och just nu är det byggt i Minifig skala vilket gör vissa saker otroligt komplexa och stora för det har inte varit några småsaker vi har skickat upp i rymden.

Berätta om den uppmärksamhet du fått?

Det är väl alltid kul med uppmärksamhet men det är ju inte direkt så att jag blir besviken om man inte får uppmärksamhet eller vinner tävlingar. För mig är det en bonus i skapandet med Lego. Vi har så fantastiskt många duktiga Lego byggare i Sverige och jag verkligen gillar att umgås och prata med dom.  Och det är få hobbys jag hållit på med där folk är så stöttande och bjuder på sig själva som man gör inom AFOL världen.  Man har ju skapat vänner inte bara i Sverige utan Danmark, England, Holland, Tyskland och USA och säkert fler ställen som också är stöttande och uppmuntrande.
Tycker det är rätt skönt att ha en hobby som inte blir så mycket till att tävla som andra hobbys man haft.

Vill man nu ge mig uppmärksamhet eller bara se vad jag bygger på eller har på gång så försöker jag uppdatera på min Facebook sida så fort det finns något som är värt att lägga ut.  Bästa är att söka på M.B Technic på facebook eller instagram .

När får vi se dina byggen härnäst?

Det får ni göra i Hässleholm i slutet på Mars.
Förhoppningsvis med massa Radiostyrda byggen och saker som rör på sig.
Blir även sista utställningen för min stora kran, sen kommer den plockas isär och bli något helt annat. Något gult och något Grått.

Tack Mikael och lycka till!

Foto: Per-Olof Rhodin(c) 2020.

Byggandet har en naturlig plats i Saras liv

Jag heter Sara och är 39 år, bor i en nyfunkisvilla i södra Skåne med min man och två små söner. På utställningar får jag ofta frågan om jag är arkitekt. Det är jag inte, utan jobbar istället som bolagsjurist. Bygger gör jag på helgen eller på kvällarna när barnen har somnat som ett sätt att slappna av och koppla bort alla måsten.

Hur började du med LEGO och när?

Jag byggde mycket med LEGO redan som barn. Redan då byggde jag hus, hamnar och städer. Det som intresserade mig var att ”skapa världar” för minifigurerna. Precis som för många andra AFOLs så upphörde byggandet framåt tonåren. När jag var i 30-årsåldern skulle mina föräldrar flytta och de stora plastlådorna med LEGO hamnade hos mig. Då väcktes intresset på nytt och jag köpte några nya Creator set. Sedan kom barnen och lådorna packades åter undan. Småbarnslivet krävde sin tid – och energi. Jag behövde något som kunde ge mig avkoppling och då blev det naturligt att ta fram mitt LEGO igen. Ett nystartat Instagramkonto gav mig möjlighet att nå ut med mina byggen och nu har byggandet en naturlig plats i mitt liv.

På en liten ö i tropikerna har enstöringen funnit sitt paradis.
Ett bygge inspirerat av barnboksförfattaren och tecknaren Jan Lööfs trähus.

Vilka områden inom LEGO intresserar dig?

Jag har alltid varit intresserad av hus, planlösningar och inredning. Arkitektur har dock inte varit speciellt lockande i yngre år. Det har blivit lite slötittande på TV-programmet Grand Designs, men inte mycket mer än så. Detta förändrades dock 2016 när jag byggde mitt första moderna LEGO-hus – Green Rock House. Tidigare hade jag mest byggt bostadshus, affärer och liknande i klassisk modulhusstil. Green Rock House var något helt annat. Det var en utmaning att skapa detaljrikedom och dynamik utan de utsmyckningar och ornament som normalt förknippas med modulhusen. Green Rock House blev uppmärksammat och jag fick höra att det hade likheter med den amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wrights skapelser. Jag läste på och blev intresserad av modernism. Därefter har jag mest byggt just moderna hus i minifigurskala. Mellan de stora husprojekten experimenterar jag gärna med byggen i mikroskala. Då blir det oftast byar, städer eller samhällen.

Oarange Beach House.
Suterränghus i modern kalifornisk stil.

Vilket är ditt officiella favoritset, om du har något? 

Jag bygger sällan officiella set efter instruktioner, även om jag då och då köper set. Oftast blir det då modulhus i Creator-serien eller Ninjago. Jag gillar detaljrikedomen och de smarta bygglösningarna. I de allra flesta fall läser jag instruktionsböckerna och tar bitarna till egendesignade byggen. Creator set nr 10243, Parisisk restaurang, byggde jag dock upp innan jag använde bitarna till annat.

Vad du bygger på just nu?

Jag har precis avslutat ett större husprojekt – Dune House. Det är ett modernt hem beläget bland sanddyner. Vitt möter svart, grått och ”tan”. Här har jag experimenterat med lite böjda och sluttande linjer. Basen är en moduverseplatta med oregelbundna ”sandlister” som klickas dit på sidorna för att få lite dynamik.

Sara demonstrerar Lilium Eco House, hållbart ekohus med inglasat uterum och egna odlingar.

Berätta om den uppmärksamhet du fått.

Green Rock House blev något av ett ”genombrott” för mig som AFOL. Det resulterade bl.a. i min första publicering på bloggen The Brothers Brick. Därefter har det blivit fler bloggartiklar och intervjuer i sociala media.

Jag publicerar dagligen bilder på byggen och byggtips på framför allt Instagram och Flickr. Responsen är oftast positiv och det är kul att kunna inspirera andra byggare. Det roligaste är dock att tillsammans med andra byggare i föreningen Swebrick delta i utställningar och event. Då ges chansen att möta både andra LEGO-entusiaster och personer som inte riktigt vågat ta klivet ut ur ”LEGO-garderoben”. Det blir alltid intressanta samtal!

När vi får se dina byggen härnäst?

I mars 2020 hålls Swebricks årliga event med utställning i Hässleholm. Jag kommer definitivt att vara där då! Förhoppningsvis har jag då en helt ny uppsättning hus att visa för besökarna. Jag har redan några färdigbyggda hus, som inte har fått följa med på utställning än.

Bricksway gratulerar Sara till sina framgångar och tackar för intervjun.
Alla foton kommer från Swebrick region syds utställning Kloss på kloss 2019.
Foto: Per-Olof Rhodin(c)2020.

Svensk anknytning för Mikael

Jag heter Mikael, är 53 år och hittade tillbaks till Lego 2002. De första setten jag köpte då var från Star Wars-temat men numera går allt bra som är intressant! Jag var LEGO Ambassadör i 10 år för Eurobricks, och var med och startade Swebrick där jag också varit inofficiell Ambassadör och just nu är dess ordförande.

Jag har försökt att bygga byggen som har svensk anknytning under de senaste åren. Byggnader på orter som vi har haft event på såsom Visby vattentorn, Halmstads stadsbibliotek eller exempelvis Kungavagnen Ao3 2904. Jag har nu en lista med saker som jag utifrån samma tema, Sverige, vill försöka bygga någon gång.

Inför förra årets 10-års jubileum för Swebrick så tänkte jag på min numera tyvärr bortgångne danske vän Svend Erik Saksun (Legonick Colonel) som byggde en mosaik föreställande ett danskt frimärke med drottning Margarethe II. Det är noterat som den hittills största LEGO mosaiken som föreställer ett frimärke. Den var 1,02 x 1,28 m stor och använde 20480 1×1 plates. Sverige har ju ett världsberömt frimärke, Gul tre skilling banco, så här fanns det något att försöka bygga, bland annat med Svend Erik i minnet.

Sagt men inte gjort, så var det bara att sätta igång. Det första att ta ställning till var storleken. Jag tog en bild av frimärket och pixlade det i ett bildbehandlingsprogram för att se vilken storlek som gav en i mitt tycke tillräcklig upplösning för att frimärket skulle få ett bra utseende utifrån 1×1 plates, som är en stud/plupp. Jag var dessutom sugen på att bygga något rejält stort så jag fastnade för en upplösning på 288×304 vilket gav 87552 studs. Detta fördelas på bredden på sex st 48×48 basplattor och på höjden också sex 48×48 basplattor med en extra rad med höjden 16 studs. I meter blev den därför 2,30 x 2,42 meter stor. Som färg för att representera den gula nyansen valde jag den kulör som LEGO benämner flame yellowish orange men som i svenskt vardagsspråk kallas brandgul.

Jag insåg snabbt att det varken var ekonomiskt eller design-/byggmässigt genomförbart att endast använda 1×1 plates utan jag valde olika stora plates i vitt, svart och brandgult. För att försöka efterlikna den lite mjukare svärtan på partier där stämpeln inte färgat av sig helt inkluderade jag även trans black, dvs. genomskinligt svart, som kulör.

Det som många av oss AFOLs har är en optimism som inte är att leka med. Den visade sig komma i konflikt med verkligheten när det gällde att hinna klart till Swebricks 10-års jubileum i Borlänge, utan bygget fick istället ta längre tid. Jag gjorde en grovindelning utifrån en bild på det riktiga frimärket på var de olika 48×48 basplattorna skulle innehålla för del av frimärket och började sen med den svarta bakgrunden och frimärkets vita tandning. Därefter gjorde jag det delar som är ”ramen” i motivet – texterna och siffrorna. Slutligen byggde jag kronan med bakomliggande ”tapetmönster”. Eftersom trycktekniken på 1850-talet inte var lika bra som idag så är mönstret rätt suddigt och oskarpt på originalet. Här valde jag att bygga det mer ”perfekt” – dels för att det är svårt med de få färger jag valde att arbeta med, få fram en mjukhet/suddighet och dels för att jag gillar den stil som gamla serietidningar har med starka avgränsade färger.

Under byggets gång så tittade jag hela tiden på originalbilden och försökte sedan efterlikna placering, kurvor och motivet allteftersom. Några gånger fick jag backa lite, dvs. lossa ditsatta bitar för att göra om men förvånansvärt lite faktiskt.

Frimärket byggdes som jag nämnt på lösa 48×48 plattor som sedan skulle fogas ihop på den plats där frimärket skulle ställas ut. En basplatta med ett lager plates på är inte stabilt utan det visade sig att jag var tvungen att bygga en mobil vägg i tre delar som fick agera staffli. Här fick jag användning för min ringa kompetens i regling och skivinfästning!

Efter premiärutställandet på Klossfestivalen i Örebro i början av juli så insåg jag att det inte räckte med att ha ett stort stabilt staffli/en vägg bakom när själva basplattorna bågnade under sin egen tyngd. Beslutet blev därför att bygga en version 2.0 vilket innebar att jag tog loss alla plates från basplattorna, och byggde ett stabilt lager under själva motivet. Det består i höjd av en brick med en plate på. Därefter satte jag tillbaka alla motivets plates igen, så man kan säga att jag har byggt frimärket två gånger. Nu är själva bakgrunden till frimärket, det svarta, fortfarande byggt direkt på basplattan men frimärket i sig är förhöjt. De förhöjda delarna på plattorna kan nu också sammanfogas med en Technic axel in i Technic 1×2 bricks, som gör det hela väldigt mycket stadigare än att använda överlappande plates i motivet som version 1.0 var beroende av.

Sammanfattningsvis så var det ett roligt och utmanande bygge som jag nog kommer att behålla ett tag. Användningsområdet för brandgula plates är kanske också lite begränsat så jag känner ingen stress att riva för att de behövs i något annat bygge. Och jag hoppas att Svend Erik förlåter mig för att numera inneha det inofficiella rekordet i att i mosaikform efterlikna ett riktigt frimärke!

Text av Mikael för Bricksway.
Foto: Per-Olof Rhodin (c)2020.