”Krokodilen”

Den första tiden var loken bruna men målades senare gröna.

Krokodil kallas de stora elektriska godstågslok som den schweiziska statsjärnvägen (SBB) började använda kring 1920 för tung godstågstjänst på Sankt Gotthardsbanan. Krokodilloket har en centralt placerad förarhytt, och en sluttande lång huv i var ända. Loket är dessutom ledat, varför man ansåg att det liknade en krokodil. Den första tiden var loken bruna men målades senare gröna. Loken är vad man säger på svenska, ett ”elektriskt koppelstångslok”, vilket innebär att lokets motorer driver hjulen via en växellåda och sedan är hjulen på var sida förbundna med koppelstänger via ett blindhjul. Loken tillverkades i en första serie om 33 exemplar år 1919–1922 och ytterligare 18 stycken 1926. Loken är tredelade, där ytterdelarna är försedda med två elmotorer var, elutrustning, samt hjulaxlar och växellådor. Mittendelen innehåller förarhytter, transformator och elektrisk reglerutrustning. Loket har totalt 10 axlar. Förarhytterna är trånga.

Detta är en hemmabygd grön version av officiella setet 4551 från 1991, som i original var röd.

Loket har sammanlagt fyra stycken enfas växelströmsmotorer.

  • Effekt: 2240 hästkrafter (vid 36 km/h).
  • Största tillåtna hastighet: 65 km/h.
  • Maxhastighet: 75 km/h
  • Vikt: 131 ton
  • Max tågvikt 3000 ton.

Loktypen är ej längre i tjänst, men utgör en ikon för järnvägsintresserade. Loken började att fasas ut 1967 och 1976 anges som det sista året loktypen var i trafik. I september 2015 besökte Krokodillok Ce 6/8″’ 14305 Sverige, men under transporten från Schweiz drabbades tåget av problem med ett ursmält storlager, vilket medförde att tåget fick genomgå omfattande reparation i Berlin innan det kunde fortsätta sin resa. Texten är en sammanställning från wikipedia.

Foto: Per-Olof Rhodin(c)2020.