Med glädjen som drivkraft presenterar jag nu andra delen i min lilla fotoskola. Denna gången med temat bildlära, det vill säga med fokus på själva resultatet.
För att visa att storleken på kameran har ringa betydelse är alla bilder i denna del fotograferade med min gamla kompaktkamera (utom just denna bild då). Ett glas är stativ och en bit brunpapp min studiobakgrund.
Först den formella biten om att äganderätten är upphovsmannens. Det betyder att både text och bild tillhör den som skrev och/eller fotograferade. I det här fallet att jag äger rätten till mina bilder/texter och omvänt att du har egenrätt till dina bilder. Detta är en tvingande lag om upphovsrätt och gäller alltid, om inget annat uttryckligen anges. Ibland kan du se ett litet (c) som betyder copyright. Bilder utan detta märke har precis samma skydd som de med. Jag ser märkningen mer som en påminnelse om lagen.
Det jag säger om bildlära representerar en gängse uppfattning och är därför att betrakta som en generell sanning. Se det som grundlära. Du kan ha en annan uppfattning och du kan framförallt totalt bryta mot denna ”gängse” uppfattning.
Rörelseriktning;
”Allt” har en mer eller mindre uttalad rörelseriktning. Vi går dit näsan pekar, eller i varje fall dit tårna pekar. När vi står stilla har vi ändå denna passiva rörelseriktning. ”Alla” föremål har också en passiv riktning. Ett päron eller ett ägg har en tydlig passiv rörelseriktning mot den spetsiga/smala änden. En bil eller i det här fallet båten har en tydlig för och akter som anger rörelseriktning. I bildlära pratar man om att lämna utrymme framåt/framför objektets rörelseriktning. Spelrum.
Tidningsdisposition;
När du tittar på bilder i en tidning finner du att motivets rörelseriktning har betydelse för placeringen på sidan. Anledningen är att ögat följer motivets rörelseriktning. Pekar motivet inåt håller vi kvar blicken mot centrum. Tänk dig själv vilken intressekonflikt blicken skulle ställas inför om bilderna var omkastade med brandbilen som kör ut ur bilden till höger och tvärtom!
Illusion;
Denna bild är ett lysande exempel på kort skärpedjup, men det har jag redan gått igenom i första avsnittet. I stället vill jag belysa effekten av upprepning. Ett föremål som upprepas ”bakåt” förstärker känslan av djup i bilden. I en stadsmiljö kan det t.ex. vara träd längs en allé eller gatlyktorna längs en väg. Vitsen med att skapa djup i bilden är att ge en mer tredimensionell upplevelse ”illusion” för betraktaren.
Lycka till.
Text och bild: Per-Olof Andersson