Med Potters värld varmt om hjärtat

Eva Svartkrut är tvåbarnsmamman på 43 år som är lärare i bild och svenska och älskar LEGO, böcker, film och skapande. Hon byggde mycket med lego som barn på 80-talet, men plockade undan legot i tonåren då det inte var socialt acceptabelt att bygga lego. Återupptäckte lego när hon fick egna barn och byggde med dom. 2011 tog Eva med barnen på legoutställning med rymdtema på Tekniska museet i Stockholm och mötte vuxna legobyggare från föreningen Swebrick. Två veckor senare åkte hon till Legoland med barnen och köpte sitt första set i vuxen ålder och sedan har intresset och legosamlingen växt under årens lopp. Bricksway träffar Eva under utställningen i Linköping i våras där hon entusiastiskt visar sitt senaste bygge Diagongränden.

Vilka områden inom LEGO intresserar dig?
Det finns många områden inom LEGO som intresserar mig, men jag har försökt att hålla intresset på en rimlig nivå genom att välja bort intressanta områden. Exempelvis gillar jag medeltid, Star Wars, LOTR, Hobbit mfl, men har försökt undvika att köpa dessa set och istället prioriterat det jag varit allra mest intresserad av som är Harry Potter, julset, hus och inredning.

Ditt officiellt favoritset?
Väldigt svårt att välja något favoritset. Alla set har ju sina för- och nackdelar. Om jag bara ska välja ett enda så får det nog bli 10217 Harry Potter Diagon Alley.

Diagongränden
Ända sedan jag 2012 införskaffade legos variant av Diagongränden, så har jag tänkt på att jag skulle vilja göra en större och mer rejäl version. Bygga fler butiker och bygga dem med modulhusstandard. När mästerbyggartävlingen presenterades på Swebrick under våren 2016 där man skulle bygga ett kvarter/ större hus av något slag, då tänkte jag att det var dags att göra ett försök att bygga Diagongränden dolt bakom en affärsgata för mugglare. Jag bestämde direkt att jag skulle nyttja den största tillåtna storleken 2×4 basplattor för att ha en chans att rymma det viktigaste. Insåg ganska snabbt att jag fick prioritera antalet trollkarlsbutiker. Det gick inte att få in samtliga butiker på den befintliga ytan.

Jag gjorde en enkel skiss i blyerts och sedan satte jag igång med byggandet. Av praktiska skäl har jag valt att bygga dubbla moduverseplattor som sedan sätts ihop med technicpins. Basen är alltså fyra stycken 32×64 plattor byggda av bricks och plates. Jag har ett väldigt litet byggbord så jag kunde bara bygga på en av dessa plattor i taget. Jag byggde klart bottenvåningen på samtliga plattor innan jag gick vidare till plan två. Gringotts bank byggde jag separat och ställde på plats i efterhand mitt i gränden.

I bottenplanet blev det totalt 24 affärsinrättningar varav hälften för mugglarna och andra hälften för trollkarlsvärlden. Jag ville väldigt gärna ha skyltfönstren och butikerna upplysta så jag lödde egna ljusslingor med ledstrips. På våning två och tre byggde jag både lägenheter och rum som hör till Den läckande kitteln. Hela bygget tog ca 7 månader att bygga klart och jag har försökt uppskatta bitantalet till ca 30 000 bitar. Det är synd att det är svårt att se in i gränden, som ju är det viktigaste med hela bygget, men jag blev ändå nöjd med den lite magiska känslan i gränden som ligger dold för mugglarvärlden utanför.

Vad jag bygger just nu?
Jag fortsätter på Harry Pottertemat, men försöker nu bygga lite mer så att man kan se detaljerna. Jag bygger Hogwarts skola för häxkonster och trolldom i Swebricks kvarteret standard, vilket innebär att jag bygger öppna moduler där man kan se all inredning. Lite som ett tittskåp. Åtta moduler är byggda så här långt och har 20 kvar på listan över vad jag vill få med, men just nu är det stiltje på det bygget på grund av att jag saknar bitar i de färger jag vill ha. Legobudgeten är lite återhållsam för tillfället så jag försöker bygga med det jag har just nu, vilket i förra veckan resulterade i att jag byggde min bildsal på skolan där jag arbetar och så testade jag att göra en liten stopmotionfilm till det bygget.

Bricksway gratulerar till en mycket hedrande andraplats i mästarbyggartävlingen.

Upphovsrätt och foto: Per-Olof Rhodin 2017

Lämna ett svar